sommaren

jag tror jag växte över allt förutom längden. Jag blev aldrig riktigt samma, som dom andra. jag måste här ifrån. det kändes som att livet började och slutade där.

lycka

Den lycka som jag bär mig är ej ett resultat av mina egna handlingr, den är en produkt av min omgivning som vänligt skapat den . Jag vet inte om jag ska se det som något bra, eftersom jag inte är säker på att jag har bringat lycka till andra. Förovanligthetens skull så tror jag faktiskt att jag lyckats göra någon lite gladare.

minns bara hur du plågade mig

i mitt fotoalbum där ler du men det är inte så jag minns dig.

Nu är livet det vanliga igen.

Nu sitter jag i min stilla ensamhet och tänker på vad jag borde göra, kanske upphöra eller något produktivt?
Nej inte produktiv det har jag varit i så många dagar nu så lång tid av isolering från omvärlden . Nu ska jag glöma allting även mig själv.