Plötsligt har jag insett att det är så

Har tänkt en del och börjar inse att jag inte är som jag borde vara, jag gör för många misstag att jag blir för lätt ledsen och skapar oro och sorg. Tror inte min bitterhet hjälper andra att må bättre snarare tvärt om. Folk säger åt mig sluta att vara bitter, det är inte lätt. Det skapar bara mer bitterhet att bli tillsagt något sånt. Att sedan för resten av livet bli stämplad som bitter gör det hela inte bättre, när alla runt om kring en säger "du är alltid bitter", trots att alla inte menar att det är något fel med att vara bitter. Det har skapat någon form av min identitet. min bitterhet är alltså jag mitt jag. något jag inte kommer ifrån i olika sociala sammanhang.

Kommer kanske nog inte bli vi två, plötsligt har jag insätt att det är så.
Men livet går vidare, hoppas på något annat. Hoppas lyckan ändå kommer till personer i min omgivning. vill inte vara bitter längre så det går ut över andra personer. eller vill jag det? börjar bara bli förvirrad i vad jag själv tänker och borde gömma mig. och hoppas på att alla kan förlåta mig för all denna bitterhet och hemskheter som jag skapar och gör det svårare för deras liv att levas bra.

Ibland önskar jag att du inte visste om hur jag kände för dig... Då skulle det inte finnas något problem. Förlåt.