Jag börjar bli blind kan inte se mina egna brister kan inte se hur jag sakta men säkert formas till det jag hatar, det jag alltid varit så rädd för att bli. Jag vet inte om jag vill vakna en gång till..
Jag ser livet på ett bra sätt, men jag borde inte göra det. Jag känner ingen ångest över saker som jag kände för förut. Jag anser inte att allt jag gör är fel längre. Att jag har lämnat denna possition har skapat en slags rus som fyller upp mitt tomrum där inget annat än vin och cigaretter samt musik finns.
Eller så är det att jag håller på att bli nihilist på riktigt något som jag också fruktar men inte fullt så mycket som det andra . Jag måste vakna komma bort ifrån denna hemskhet som jag håller på skapa, måste börja tänka klart och inte enbart i egocentriska banor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar