Skriver om kärlek

Jo kärlek vad kan det nu vara, det är en känsla som får en att gråta iallfall det kan jag konstatera, utav lycka utav sorg båda delarna går ihop. Saknaden skapar tårar av sorg, kärlekens närhet skapar tårar av glädje.

Olycklig kärlek skapar man enbart själv genom att förlita sig på en annan person. Den lyckliga kärleken däremot skapas utav dom närstående gör livet lite mer värt att leva. Genom att dom försöker få en att stanna kvar trots att man inte vill, trots att man bara vill försvinna in ett mörker, trots att man bara vill somna och aldrig vakna igen. Att man är så självisk och samtidigt vill dom ha en kvar det är en logik som inte går att förstå sig på. Att någon värderar ens existens, utan att man förstår varför. Jag kommer aldrig förstå, kommer aldrig förstå varför något är värt att leva för förutom att andra ska ha det bra. Trots att det mest rationella vore att dö.