ush

Tankar i mitt huvud försvinn jag vill inte ha er där det spelar ingen roll om jag inte förverkligar tankarna det spelar ingen roll... det spelar ingen roll. Det viktiga är att jag konstant måste bli en bättre person än vad jag var tidigare och eliminera alla onda,hemsk,fula,dumma tankar som gömmer sig i mitt huvud.

lägger mig på sängen

och gråter gråter gråter.

glöm

glöm bort mig tack då blir det lättare när jag försvinner

Bortglömd

Hej jag blir lätt bortglömd. Beror nog på att jag är en sån jävligt dålig vän till folk så dom försöker nog ha så lite kontakt som möjligt.

dansar fastän hjärtat brister.

Nu när lugnet lagt sig så är allt som vanligt, när alkoholen försvunnit ut ur blodet, när jag själv försvinner ifrån mig själv . Men det var en trevlig kväll.

dansar fastän hjärtat brister.

Nu när lugnet lagt sig så är allt som vanligt, när alkoholen försvunnit ut ur blodet, när jag själv försvinner ifrån mig själv . Men det var en trevlig kväll.

Ibland så önskar jag att

jag bara kunde försvinna några minuter per dag eller ett antal timmar så jag slapp genom lida tristessen utav dom. Att inte behöva tänka att bara existera i att vaccum där tiden bara passerade snabbt förbi. Då skulle livet ta slut snabbare än vad det egentligen borde göra så jag slapp lidandet av min egen existens som jag aldrig varit glad över.

har aldrig gillat någon

Hur kan jag alltid vara så dum.
Hur kan jag alltid vara så blind.
Hur kan jag alltid vara så knäpp
Hur kan jag alltid vara så idiotisk
Hur kan jag alltid vara så feg
Hur kan jag alltid vara så falsk

Skriver om kärlek

Jo kärlek vad kan det nu vara, det är en känsla som får en att gråta iallfall det kan jag konstatera, utav lycka utav sorg båda delarna går ihop. Saknaden skapar tårar av sorg, kärlekens närhet skapar tårar av glädje.

Olycklig kärlek skapar man enbart själv genom att förlita sig på en annan person. Den lyckliga kärleken däremot skapas utav dom närstående gör livet lite mer värt att leva. Genom att dom försöker få en att stanna kvar trots att man inte vill, trots att man bara vill försvinna in ett mörker, trots att man bara vill somna och aldrig vakna igen. Att man är så självisk och samtidigt vill dom ha en kvar det är en logik som inte går att förstå sig på. Att någon värderar ens existens, utan att man förstår varför. Jag kommer aldrig förstå, kommer aldrig förstå varför något är värt att leva för förutom att andra ska ha det bra. Trots att det mest rationella vore att dö.

varför ska det vara så jävla svårt

att lita på folk
att lite på sig själv
att inte göra illa sig själv
att vara glad
att säga dom där orden
att närma mig dig på rätt sätt
att finna mening med livet

Något dåligt nytt har hänt.

Det är skönt att höra att du mår bra sa jag. Men jag ljög så klart.
Jag ser dig le, men på fel sätt. 

hoppas

jag kommer som sagt inte ihåg hur allt började , vad som skapade mina tankar vad som gjorde att jag hade allt och slutade äta och ville bara dö. Vad var det? var det kärleken som alltid tycks bryta ner mig ? var det kraven som finns i världen på mig? eller är det bara elektriska signaler i mitt huvud som gör mig galen?

Men jag älskar älskar den här stan!

snart går jag sönder

Jag vill tro att det är nånting som bara händer här.
Ingenting händer någonsin i mitt liv.
Jag vill följa dig, jag närmar mig långsamt
Är jag kär eller bara galen?

Du trodde jag kunde se när du var så ledsen.

Du trodde jag kunde se att du var så ensam.

hej jag vill inte leva längre

Am I human enugh?

kanske är jag mänsklig eller är jag kanske stel konstig banal etc etc. Eller är det min hjärna som målar upp en bild som inte funkar. hur som hälst börjar jag inse att jag inte borde vara social med människor skapar nog bara en form av missär hos dem istället för berikar deras liv. Så är jag mänsklig att göra det som är gott att låta alla andra vara för att slippa mig ? eller är jag omänsklig för att jag gömmer mig långt bort ifrån allt? . Jag önskar jag kunde svara kanske det skulle bli lättare att ta slut på det hela någon gång. Att bara försvinna in i dimmorna, drömmarna, mörket.

förvirrad

Är förtillfället förlorad och förvirrad i ett hav utav känslor och kärlek. vad som nu är skillnaden.

sommaren

jag tror jag växte över allt förutom längden. Jag blev aldrig riktigt samma, som dom andra. jag måste här ifrån. det kändes som att livet började och slutade där.

lycka

Den lycka som jag bär mig är ej ett resultat av mina egna handlingr, den är en produkt av min omgivning som vänligt skapat den . Jag vet inte om jag ska se det som något bra, eftersom jag inte är säker på att jag har bringat lycka till andra. Förovanligthetens skull så tror jag faktiskt att jag lyckats göra någon lite gladare.

minns bara hur du plågade mig

i mitt fotoalbum där ler du men det är inte så jag minns dig.

Nu är livet det vanliga igen.

Nu sitter jag i min stilla ensamhet och tänker på vad jag borde göra, kanske upphöra eller något produktivt?
Nej inte produktiv det har jag varit i så många dagar nu så lång tid av isolering från omvärlden . Nu ska jag glöma allting även mig själv.

Om jag var tråkig och du var ful så hade vi kanske sluppit det här .


Trots att du ler på dina foton så minns jag dig inte så, jag minns bara när du plågade mig.

Det är dags för mig att tag mig bort ifrån den här stan där alla vet vem jag är, trots att jag själv inte vet vem jag själv är.

Rödvin

Förnimmer lycka

Blir omåttligt social

Deprimerad

Gråter

Sover

vill inte

skit samma det spelar ändå ingen roll. ha ett bra liv.

känner mig så ensam

jag har börjat känna mig ensam isolerad introvert igen. Fast det är nog bara för att jag är ensam och värdelös.

tomt

tomt i huvudet förutom dom tankarna jag inte vill ha, som har sugit sig fast och inte vill försvinna, ångesten öker i en kurva likt den asiatiska börsen. Tankar försvinn ut ur mitt huvud den väg ni kom in eller måste jag försvinna för att bli av med er?

Flykt, kärlek och broderskap

sommaren blev precis som förväntat, fick en introvärt social tvångströja om mig.
Jag kommer inte kunna göra något åt dig kommer bara sluta i sorg. Som allting gör med det jag gör och hur jag handlar.

Det finns ingen mening i någonting förutom i meningen själv.

No one left me

I'm just alone

jag kommer aldrig bli mig själv.
För det är tomt i mig och tomt är ingenting och det kan inte bli någonting.

Det är inte rätt

jag vill bara göra rätt för mig, ville bara försöka göra någonting bra.

Men jag förlorade allt och ingenting.

Det blev tomt, ingenting fanns kvar.

Endast ett tomt skal utan mening och framtid.

Vill bara ge upp nu innan någonting mer blir fel.

Det undermedvetna

Kan summeras utav ett okontrollerat behov utav luster.

Något som skapar en enorm egoism, något som bara vill ha det bästa för sig själv inte dela med någon annan. Det enda målet att få leva ut sina egna luster om det så skadar eller kränker eller förstör.

Något som gör att man inte känner ångest. När man inte känner ångest vad är man då kapabel till då?

Jag är rädd för mig själv.

kompensation

Försöker komensera min fulhet med personlighet, uppfattas just nu inte enbart som ful utan också knepig och konstig.

No one left me I'm just alone

I'm coming over in the wrong direction, I only want to be the center of your attention. you can turn away from me, but there is nothing that will keep me here.

Redo

är inte redo.

menlös

I stortsätt menlös samt hjärtlös

Överjaget

Alturist

Snäll

Rationell

Empatisk

Sympatisk

Duktig

jämställd

Gott sinnelag.

Jaget.

Ful o dum och ingen framtid.

Smutsig och ful.

Meningslös och ful.

Seg och elak.

Högljud och tarplats.

Söndrar och härskar.

Rädd.

Blind

Jag börjar bli blind kan inte se mina egna brister kan inte se hur jag sakta men säkert formas till det jag hatar, det jag alltid varit så rädd för att bli. Jag vet inte om jag vill vakna en gång till..

Jag ser livet på ett bra sätt, men jag borde inte göra det. Jag känner ingen ångest över saker som jag kände för förut. Jag anser inte att allt jag gör är fel längre. Att jag har lämnat denna possition har skapat en slags rus som fyller upp mitt tomrum där inget annat än vin och cigaretter samt musik finns.

Eller så är det att jag håller på att bli nihilist på riktigt något som jag också fruktar men inte fullt så mycket som det andra . Jag måste vakna komma bort ifrån denna hemskhet som jag håller på skapa, måste börja tänka klart och inte enbart i egocentriska banor.

Kanske

Börjar känna mig likgiltig till allting i världen, är det min övergångs fas till något som på minner mig om nihilismen, något som jag föraktar något jag inte vill bli. Jag börjar bli rädd för mig själv och mina egna tankar igen, borde få kontroll på dom innan allt får löpa amok igen som förut när jag inte hade kontroll. Allt blir bara fel.

Jag kan inte förstå hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel.

ensamheten

Sitter här helt ensam, i en tomhet tänker för mig själv om saker som man normalt inte tänker på. Vad skulle jag göra om jag inte hade denna tid för mig själv i ensamhet?
Borde jag sträva efter ett konstant socialt liv, jag gillar min ensamhet, den får mig att stanna upp och tänka och formulera allt som jag måste veta om mig själv. är jag introvert?

Empati

Börjar känna ett lugn börjar inse att jag faktisk besitter en viss del empati. Livet känns lite bättre nu.

Varför

Jag vaknar upp
jag har fjärilar i magen men inte den bra sorten
Jag vaknar upp till min eviga dagdröm

Traskar

Dagen har gått traskande framåt, hittade skor på vinden trevligt , gav mig stora blåsor på båda fötterna. Trevligt på sitt sätt.

Funderar för mycket på min mening och hur jag ställer mig till livet kanske borde ge upp mina funderingar och försöka vila ut lite, istället för att inte sova om nätterna. Fast man vänjer sig med att tiden går långsamt om nätterna det är skönt på ett specielt sätt likt att man har roligt fast man inte har det . Tristessen blir ändå svår och slutar med att jag ser på film om nätterna ut.

Tvivlet

Är det jag gör något bra, stämmer mina handlingar överens med den jag vill vara. Är syftet med det jag gör etiskträtt eller sitter jag fast i en egoistiskspiral som jag inte kan komma ur. På senare tid har jag börjat se att det kan finnas dolda egoistiska motiv från mina handlingar.

kanske det är källan till alla denna bitterhet jag sitter inne på , en förtvivlad känsla att jag inte klarar av min mening.

Meningen

Att se en mening i vardagen kan vara svår, att sedan hitta en mening med allting kan också vara svår. Men att leva med alturism som ideal är inte lätt, det skapar mängder med ångest och gör att man tvivlar mycket. Önskar det vore lättare.

Det kommer dom göra

Håkan Hellström – Dom Kommer Kliva På Dig Igen

aldrig se tillbaks

Min relation till denna skit stad är ganska konstig. Jag älskar den inte ett dugg finns bara ett stark förakt mot den, samtidigt kan jag inte lämna den. Är som att den har ätit sig fast i mig. Som en Cancer tumör mot min kropp. Måste bli av med den snart så jag kan bli frisk. Men törs jag bli av med min vardag göra slut med allting och bara försvinna?

Sitter just nu i min bitterhet och radera folk ifrån min vänner lista på facebook jag har lyckats minska med hela 40 personer utan att behöva känna någon ångest över att jag har rederat dem. personer som man inte ens säger hej till. varför ska jag då ha dom på facebook för vi träffades en gång? Finns det ett socialt beting ifrån min sida sedan tidigare som gör att jag måste ha det så?

kollektiva tankar

Att man inte bara kan älska utan också måste bli älskad är något som är otroligt viktigt att förstå sig på. När man förstår att man inte blir älskad på samma sätt som man älskar någon annan så är det ingen ide att försöka tvinga sig in på något som är ohållbart.

Plötsligt har jag insett att det är så

Har tänkt en del och börjar inse att jag inte är som jag borde vara, jag gör för många misstag att jag blir för lätt ledsen och skapar oro och sorg. Tror inte min bitterhet hjälper andra att må bättre snarare tvärt om. Folk säger åt mig sluta att vara bitter, det är inte lätt. Det skapar bara mer bitterhet att bli tillsagt något sånt. Att sedan för resten av livet bli stämplad som bitter gör det hela inte bättre, när alla runt om kring en säger "du är alltid bitter", trots att alla inte menar att det är något fel med att vara bitter. Det har skapat någon form av min identitet. min bitterhet är alltså jag mitt jag. något jag inte kommer ifrån i olika sociala sammanhang.

Kommer kanske nog inte bli vi två, plötsligt har jag insätt att det är så.
Men livet går vidare, hoppas på något annat. Hoppas lyckan ändå kommer till personer i min omgivning. vill inte vara bitter längre så det går ut över andra personer. eller vill jag det? börjar bara bli förvirrad i vad jag själv tänker och borde gömma mig. och hoppas på att alla kan förlåta mig för all denna bitterhet och hemskheter som jag skapar och gör det svårare för deras liv att levas bra.

Ibland önskar jag att du inte visste om hur jag kände för dig... Då skulle det inte finnas något problem. Förlåt.

Hjärtat gör mig blind.

att vara korkad att vara feg. att sammlad mod i 7 timmar istället för att sova, är det bra dåligt? jag vet ärligttalat inte. sömnen är inget jag saknar ändå. Däremot måste jag studera mera innan jag försjunker i mina drömmar och filmer för att försöka fly saker jag måste tänka på annars. Tror jag kommer vakna vid 5 igen.

åh jag är en dåre ja det vet jag.

Love will tear us apart.

att vara kär är inte lätt att vara rädd för getingar är häller inte lätt. livet har inte varit lätt för mig eller har det varit just det för mig? har jag haft det så jävla lätt så saker som är lätta för andra blir svårt är jag så socialt handikapad och rädd för getingar?

Sökandet på går

Att jag har sökt efter något, något som kan få betydelse, något jag kan vara, något jag kan leva som. En identitetskris i början av mitt liv eller är det en vänskaps kris eller vad är det håller jag på att bli galen.... eller jag kanske är kär igen.

meningslösheten

Om 100 år är alla döda ändå. Tabletter ger en vardag av ljus.

världen

Jag brukar gömma mig under mitt täckte i skydd för solen, jag är rädd för den. En rädsla som är för stor för mig själv. Iband sitter jag och tittar ut soliga dagar och drömmer om den stora världen och dom stora haven. Jag hoppades också att solens strålar skulle värma min kalla kropp.
Men det är än så länge en dröm...

Traumatiskt

Har just upplevt att ca 50 gram dam exploderade i eld och lågor 1 dm ifrån mitt ansikte något jag antagligen kommer lida en lång tid för denna händelse.

Ska nu sitta och lyssna lite på Jens Lekman och ha tånårs nostalgi tillfälle för att trösta mig själv i min underbara ensam i krut doften.

Tram number one is full of fun.

Sover

Nu ligger jag här och saknar dig, men jag tror att jag klarar mig.